Vittnesbörd del 2

Efter min frimodiga proklamation på Elba färjan att det inte finns någon Gud började sommarlovet -84. Jag och tre kompisar drog till fjällen för att vandra i Padjelanta utifrån Kvikkjokk i Lappland. Efter en vecka åkte vi hem och åkte tåg, men fattiga som vi var åkte vi utan sovhytt och sov på golv och i tomma kupeér. Under natten hände något som kom att påverka resten av mitt liv, jag såg en syn mitt i natten!

I synen såg jag mig själv stå framför en tegelmur som räckte så långt jag såg åt både höger och vänster, den vas så hög att jag inte såg kanten uppåt. Det var mörkt och skumt och jag trevade mig fram genom att med händerna söka ett hål som tog mig genom muren men jag fann inget. Plötsligt slog det igenom en knytnäve från andra sidan och tegelstenarna flög omkring så jag duckade för att inte träffas, och ut genom hålet som uppstod flödade det som ett flytande ljus, som var fyllt med kärlek. På andra sidan muren inne i ljusskenet såg jag konturerna av en stad och så upphörde synen. 

När jag kom till mig själv satt jag upp med ögonen vid öppna, händerna skakande av rädsla och jag tänker jag tror inte på sådana här saker, syner och visioner och galenskaper! Det var ingen vanlig dröm, jag hade känt dom skrovliga tegelstenarna, upplevt kärleksljuset som om det var på riktigt men ändå var det inte det. Kupeén var kvar, en av mina kompisar sov på andra sidan och jag tänkte -Nu har det varit förmycket frisk luft i fjällen så jag hallucinerar! När jag lägger mig ned på ryggen så kan jag inte släppa vad jag sett, och en tanke far genom mitt huvud -Tänk om Gud finns? Det var en omöjlig tanke för mig, jag trodde inte på Gud, inte ett högre väsen inget sånt nonsens. Men nu fanns frågan där i mitt inre:

– Tänk om Gud finns! 

(fortsättning följer)

 

Mats-Jan

Kommentera