Oro

Det finns mycket att oroa sig för i livet, fiktiv oro eller verklig oro. Sitter och ser Mark Connors utmärkta predikan (jag ser Europakonferensen hemifrån via webbtv, ser efter min 6åring) omgärdad av Livets Ords lovsångs team (ett av dom) och Samuel Ljungbladhs gospelsång och tänker på alla gånger jag oroat mig i onödan. Att planet skull störta, bilen gå sönder, pengarna ta slut och så vidare.

Jag minns för ett par år sedan var jag i Kina och undervisade på en plats och under mötet, såkallat underjordiskt som var i en lägenhet, knackade det på och någon tittade genom titthålet och såg polisen. Innan dom öppnade så satte dom mig i en i förväg byggd ‘hemlig dubbel garderob’ tillsammans med min bibel, dator och en ryggsäck med kamerautrustning. Jag hörde hur polisen kom in i rummet utanför, hjärtat slog hårt och jag funderar på vad dom kommer att säga om dom hittar mig, en utlänning på 9de våning på ett hyreshus, med massa kamerautrustning. vad säger jag satt jag och tänkte ‘Hej grabbar, kul att ni snart har Olympiska spel’, eller ‘ Hej, vet ni vart Macdonalds ligger, jag verkar ha kommit fel’. Efter en timme av oro drog jag slutsatsen att det inte går att förklara, jag bad en bön till Gud och somnade faktiskt i garderoben. Jag vaknade till av att dörrarna drogs bort och jag hann tänka, friend or foe, vän eller fiende? Sedan såg jag en glad systers ansikte och jag kunde andas ut. 

Jag oroade mig i en timme helt i onödan! Bättre att be och lämna sig i Herrens säkra hand.

 

Mats-Jan

Kommentera