Grannar

Grannar är en intressant upplevelse på många sätt och vis, speciellt i Sverige om man har spenderat 13 år av sitt vuxna liv utomlands för att sedan återrepatriera till vårt välsignade land. Det finns regler som inte står i lagtexter och som inte på ngt sätt förmedlas på samfällighetens årsmöten, man ska liksom kunna dom automatiskt.

Köpte hus, fint men utan altan. Jag bygger en 30 kvm altan, jättetrevligt. Enda problemet vara att ena grannen tyckte vi såg in i deras sovrum (vilken frestelse att spana in pensionärerna!!) så vi får låta häcken växa halvvägs till månen. 

I lördags kom nästa del av följetong grannsämja. Fint väder, ungarna skriker, Vi vill ha upp studsmatten och vi sätter fart, dvs dom två större sönerna börjar monteringen. Själv sitter jag framför skärmen och lär mig lite mer om Photoshop, när den äldre sonen kommer in och säger -Grannen är upprörd över att vi sätter upp studsmattan. Jag ser på honom lite förbryllat för vi har haft den uppe hela förra sommaren utan kommentarer eller iskalla blickar? Jag sitter kvar, orkar inte ännu en svensk-jante-komplikation med grannarna, då ringer det på dörren så jag öppnar och där står han, med överläppen darrande av ilska gör han ett försök att kontrollera sin innerliga indignation över detta fasansfulla tilltag, sätta upp en studsmatta utan att fråga om lov. Han utbrister

-Din son säger att du inte vill prata med en sur gammal gubbe!’ Jag stelnar till när 6 åringen kvickt kilar ned i källaren. jag tänker blixtsnabbt -Har jag sagt ngt som han, 6 åringen snappat upp och sedan förmedlat till grannen eller?’ Måste få klarhet! -Vem av så sönerna menar du? frågar jag snabbt. -Han med toppluvan på baksidan, svarar grannen med den darrande överläppen. – Honom har jag inte pratat med om detta alls, säger jag sanningsenligt och lättad att 6 åringen inte ställt till det för mig.

– Vad gäller saken? frågar jag. – Jo, studsmattan stör oss och den skymmer utsikten, klämmer han fram alltjämt med darrande läpp. – Men den står på min tomt, svarar jag lite förvånad. – Men den stör iallafall, svarar han. – Vad ska jag göra åt saken att mina barn gillar att leva dom också, svarar jag. – Men det stör mig när jag sitter och jobbar, replikerar han. Jag tänker, – Jobba ska man göra på kontoret, detta är ett gripande villa område och barnen måste väl få leva lite dom också. Att hans tre katter pissar i sandlådan, skiter på min tomt, smiter in i mitt hus, skrämmer min lille son verkar inte bekymra honom nämnvärt tänker jag. Så jag svarar -Jag tänker inte tvinga mina barn att vara tysta utan dom måste få leka, punkt slut! Jag känner hur det rysk-ukrainsk-azerbadjanska blodet börjar koka i ådrorna, lugn Mats-Jan, lugn. Dra inte svärd, försiktigt tänk på Aschberg! Vadå Aschberg, jo du vet grannfejden. Åratal av konflikter över ingenting, det vill jag inte ha. Jag står tyst men bestämd kvar, grannen säger att han vill att sonen, han som kallat honom sur gammal gubbe ska be om ursäkt, jag ber om ursäkt å hans vägnar och lovar skicka över honom för att be om ursäkt (vilket han senare gör). Sedan utbrister han – Jag får väl passa mig att klaga för mycket för då får jag väl höra att jag har en massa katter! Precis tänker jag och minns dom gatkatter i Azerbadjan som jag slagit ihjäl med sten några gånger då dom sprider en massa eländiga smittor om dom får härja fritt på tomten. – Om han bara visste att han hade en kattmördare stående framför sig, tänker jag lite cyniskt.

Livet i Sverige och i andra delar av världen är väldigt annorlunda! Sverige är svårt att förstå med alla jantelagar, oskrivna beteende regler som man inte kan hitta skrivna någonstans.

Hur ska man veta? Svensken säger inget utan blir tyst och dödar med ögonen, talar bakom ryggen. Märkligt!

Vi fixar relationen med grannen tror jag, tårta och blommor en oväntad stund ska nog tina upp honom och göra honom glad igen!

Jesus sa ju trots allt att vi ska älska vår nästa,vän eller fiende!

 

Mats-Jan

En reaktion på ”Grannar

  1. Haha, det här var det roligaste jag har läst på länge! Du har nog lite extrema grannar, men det är så sant att svensken tänker lite… Speciellt! Desto roligare att sticka utt ur mängden och vara sig själv, och plöja sig igenom alla reaktioner och blickar tills folk har vant sig.

Kommentera