Höst!

Häromdagen i bilen på väg från dop i Skåne kläcker min 14 årige grabb ur sig klassiker skämtet om ‘vad är det som går och går men aldrig kommer fram?’. Ja klockan går, tiden rör sig hela tiden. Hörde från en god vän att en vän från Burundi föklarat att i västerlandet förlorar man tid dvs den går, men i Burundi så kommer tiden till en, man får mer och mer tid hela tiden. Dom har nog inga problem med utbrändhet i Burundi med den underbar inställningen.

Personligen älskar jag hösten, den höga klara luften, den lite bitande kylan som kryper innanför skinnet, gröna löv som sakta blir gula, röda och slutligen faller till marken. Lite nostalgiskt och melankoliskt men samtidigt ljuvligt! Frun har fått nytt jobb och det ser både hon och jag fram emot. Hon börjar 1 september med ett spännande jobb! Jag läser just nu Filipperbrevet i Folkbibeln, vilket underbart brev, rekommenderas varmt!

Ha en spännande höst!

Matsjan

Kommentera